Vi människor har genom evolutionen utvecklats till perfekta varelser och vi lär Oss verkligen av våra misstag. Till exempel så har vi gått ifrån rasism, kommunism, Status Quo principer, överstatlighet, centralisering och idag i det moderna upplysta samhället har vi istället könsrasism, feminism, kontinuitetsprinciper, Ipred och FRA lagar samt EU. Utvecklingen har således varit enorm.
Frågan är om vi är medvetna om att allt bara fortgår i ett oändligt kontinuum?
Vi människor har också blivit mindre brutala, se till exempel de gamla gladiatorspelen. De är nu helt förbjudna och anses helt djuriska och folk ställer sig frågande hur vi människor kunde vara så barbariska. Så något positivt måste väl ändå ha hänt under evolutionen?
Eller vänta lite, vi har ju faktiskt moderna gladiatorspel, de heter förvisso inte gladiatorspel längre utan de heter vårdnadstvister. En VT är så raffinerad och består av en mamma, en pappa som i en domstol får slåss över rätten till barnen. Man kallar detta barnens bästa och den som lyckas svartmåla den andre föräldern mest vinner alltså gladiatorspelet, förlåt vårdnadstvisten. Allt går under benämningen ”barnens bästa” och för att öka spänningen så har man lagt till några experter på Status Quo-principer och statistiker kallade socionomer, de är där för att säkerställa att mamman inte sitter preparerad med en kanyl i rätten, det är för övrigt moderns enda chans att bli diskvalificerad.
Dessa spel är så galanta och utstuderade så att man tappar andan, genialt att komma på dessa spel måste man tillstå. Vi hade i de gamla gladiatorspelen en spänning men i VT har man lagt till barnen i striden, allt för att tillfredställa publiken på bästa sätt.
Is there anybody out there?
Pappabloggaren's Blog 
november 30, 2009 kl. 5:33 e m |
Grattis till din nystartade blogg! En lovande inledning så här långt.
Du kanske ska fundera på att byta utseende på bloggen, det här temat är väldigt utslitet…
november 30, 2009 kl. 7:11 e m |
Barnens bästa används bara för att ge mamman ännu en fördel. Barnens bästa vet ju mamman vad det är. Det har hon gjort sen urminnes tider.
Om du inte gjort det så läs artikeln om familjerätt på newsmill.
november 30, 2009 kl. 7:15 e m |
Hej Peter!
Jag har redan läst den, det är bedrövligt att den principen används, den borde bytas ut mot en ”empatiprincip” om det nu skulle gå att mäta, nåväl jag tror att du fattar min poäng.
november 30, 2009 kl. 7:18 e m |
Jag slår ett slag för diskontinuitetsprincipen. Ett virtuellt slag.
november 30, 2009 kl. 7:20 e m |
Mandom är nu att gå igenom en vårdnadstvist med livet i behåll. Ett modernt gatlopp.
november 30, 2009 kl. 7:22 e m |
Så sant Peter, kalla det vad du vill men se till att barnen får tillgång till båda sina föräldrar.
november 30, 2009 kl. 7:27 e m |
Lite som när man ändrade reglerna i skidvärldscupen för att Stenmark vann för mycket. Efter 98 blev det liksom för mycket gemensam vårdnad.
Med tanke på att det i princip bara är insyn man missar eftersom boendeföräldern enligt direktiv ändå har det egentliga beslutandet.
november 30, 2009 kl. 7:32 e m |
Eller när Gunde Svan vann med en lång stav…
Insyn är ju viktigt, det kan ju föreligga att något händer och per automatik får man då som vårdnadshavare information. Dessutom så kan det ju vara bra om något beslut behöver tas snabbt vid t ex akuta händelser som t ex medicinska..
december 1, 2009 kl. 8:49 e m |
Bra att det blir fler som skriver om hur verkligheten ser ut för många pappor och barn i Sverige.
Alla som skriver om sina och andras erfarenheter gällande vårdnad och barn hjälper till att öppna ögonen på fler och fler människor.
På så sätt kan vi så småningom få bort stämpeln att pappor inte behövs i barnens liv.
december 1, 2009 kl. 8:54 e m |
Tack för din kommentar Lilla My!
Det behövs verkligen synliggöras och detta kommer jag att göra alldeles snart då vi förnuvarande håller på med att forska hur många pappor som förlorar vårdnaden i olika tingsrätter i Skåne. Hittills är Ystad en bra stad medan det i Lund verkar hopplöst att vara pappa.Tror att det är 100% av vårdnadsutredningarna som gynnat mammorna. Naturligtvis skulle det vara lika fel om papporna ”vann”, poängen är ändå att synliggöra en strukturell diskriminering och även om den drabbar vuxna så är det faktiskt barnen som få ta den hårdaste smällen.
december 1, 2009 kl. 8:56 e m |
Vill tillägga att vi arbetar mot att barnen ska få ha lika rätt till båda sina föräldrar, a win win win situation så att säga!
december 2, 2009 kl. 3:07 f m |
Är du helt säker på att du arbetar MOT att barnen ska få ha lika rätt till båda sina föräldrar? 🙂
december 2, 2009 kl. 8:05 f m |
Välkommen till bloggvärlden och lycka till! Kan bara hålla med Lilla My, det behövs fler som delar med sig av sina egna erfarenheter av vårdnadstvister och hur myndigheterna agerar.
december 2, 2009 kl. 6:53 e m |
Katarina L,
det är lite som Hassans busringning där han ringer butiken och vill ha schampo för fett hår men vill ha mot fett hår:-) tror att det det är korrekt språkmässigt dock, även om man inte är någon ordvirtuos. Det korrekta är naurligtvis att jag arbetar tidsmässigt mot att alla barn ska få lika rätt till båda sina föräldrar.
Medborgare x,
Tack! Kan garantera dig att vi håller på för fullt för att sammanställa hur familjerätter i Skåne Län diskriminerar pappor med lidande barn som följd, vi finns även på facebook, rekommenderar för övrigt samtliga att gå med i gruppen: minpappa.nu.
It´s an order! 🙂
december 2, 2009 kl. 7:24 e m |
Härlig start på din blogg.
Ironi blandat med allvar, precis mitt recept för hur en bra kaka skall smaka bäst.
Jag kommer att följa den.
Nitar fast den bland favoriter.
Mvh
Madde
december 2, 2009 kl. 10:09 e m |
Tack Madde!
Som du vet så finns det en hel del att belysa och ibland görs det bäst med humor. Det är roligt att bli gillad och i synnerhet av någon man gillar:-)
december 4, 2009 kl. 9:31 e m |
Katarina L:
Haha jag tänkte precis likadant som pappabloggaren. Precis som Hassans busringning, ”Det står för fett hår, jag vill ha mot fett hår”
Pappabloggaren:
Härligt inlägg, barnens bästa är ju bara en synonym för ”mot män” idag. Vid dokumentären som undersökte lagändringen gällande ”Samarbetssvårigheter” så frågade de barn och de svarade att de ansåg det var viktigare att ha tillgång till bäggr föräldrarna än att slippa bråk, politiker och lagstiftare gjorde såklart en annan tolkning, barn vet inte barns bästa enligt dem tydligen.
december 4, 2009 kl. 10:02 e m |
Härligt Erik!
Jag ska be nämndemännen tänka att barnens bästa är ”mot män” nu när jag snart står inför min tredje vårdnadstvist.
Å andra sidan så kan ju pappan vara farlig för barnet, det är bäst att ta det säkra före det osäkra att ge mamman vårdnaden..
Rättssäkerhet?
december 5, 2009 kl. 11:40 f m |
pappabloggaren:
Jag är säkert alldeles för logisk och rationell för det härliga system av empatiska sociala och godtyckliga beslut som tas men jag vill ändå göra några spontana påpekanden.
Anledningen jag säger ”barnens” bästa är mot män är att man går emot barnen själva när de inte är mot män. Detta samtidigt som man tydligen anser det hellt ok att den vanligaste förövaren av våld mot barn är den biologiska mamman och den näst vanligaste förövaren av våld mot barn den biologiska mammans nya pojkvän. Så det handlar inte om åsikten att män är sämre på att vårda barn (mansrollen). Det handlar om att mamman skall bestämma vilken man som duger och vilken som inte gör det.
Dvs exakt samma maktordning som på krogen och hos dejtintjänster.
Därmed handlar det heller inte om vem som tog ut mest föräldraledighet för medan mamman förmodligen gjorde det mer än biologiska pappan kan jag slå vad om att biologiska pappan var mer med barnet än mammans nya pojkvän som forskningen visar mamman inte alls har problem att låta vara med barnen (min poäng är att forskningen visar inte vem som är bäst med barn, forskningen visar vem som spenderar tid med barn)
En siffra om inte alls dyker upp är däremot biologiska pappans nya flickvän. Detta beror på två saker, dels är det så få pappor som får vårdnaden och dels så kommer de pappor som får vårdnaden att vara väldigt kräsna när det kommer till nästa kvinnas förhållande till barnen. Att döma om vilken idioter som varit plastpappor (bla lämnade en kvinna dottern och hennes kompis med sin anabolamissbrukande pojkvän, med våldtäkt och mord på flickan som följd) så kan man förutsätta hårdare krav ställs på plastmammor.
Avslutningsvis vill jag kommentera argumentet att pappan ”KAN vara farlig för barnet” eller rättare sagt den totala frånvaron av argument. Rent empiriskt är den som är farlig för barnet mamman och hennes nästa pojkvän, inte biologiska pappan. Rent hypotetiskt är att pappan ”kan” vara farlig för barnet varken ett bevis på att så är fallet eller ett relevant argument i någon form av argumentation mellan vuxna människor. Världen kan gå under imorgon, Schwarzenegger kan vara från mars.
Det är som en stolle från en religiös sekt säger att homosexuela ”kan” vara farliga för barnet. Utan bevis är det hets mot folkgrupp.Kanske felet med papporna är av de har fel sexuell läggning? De kanske skulle behandlas bättre om de hade en man som partner? Men vänta har vi inte lagar som gör det förbjudet att diskriminera på basis av sexuell läggning i landet? Eller är de lagarna kanske i smyg enkelriktade?
Att pappan ”kan” vara farlig är inget argument, det är som om jag säger världen ”kan” gå under imorgon. Var är bevisen? Var är empiriska data som i tidigare fall stödjer teorin det är pappan eller pappans nya kvinna som är fara för barnet? Vem är det som dödar de flesta barnen på riktigt? Mamman kan lika gärna vara farlig för barnen, inte minst via sitt dejtingliv.
Inte för att jag förväntar mig att något av dessa argument tas på allvar. De är alla logiska och faktuella och jag har själv fördomen att en stor del av det som lärs ut till socialarbetare är ren ideologi på vänsterkanten där fakta inte spelar någon roll och allt handlar om att analysera makt i teoretiskt perspektiv och stödja vad än som anses öka den svaga gruppens makt och minska den starka gruppens.
Samtidigt är det de själva som är den starka gruppen men när det handlar om deras egen makt att förtrycka är de såklart inte lika kritiska. Turligt nog så finns i USA organisationer som Fire.
december 7, 2009 kl. 12:28 f m |
Tack för klargörandet Erik!
”Inte för att jag förväntar mig att något av dessa argument tas på allvar. De är alla logiska och faktuella och jag har själv fördomen att en stor del av det som lärs ut till socialarbetare är ren ideologi på vänsterkanten där fakta inte spelar någon roll och allt handlar om att analysera makt i teoretiskt perspektiv och stödja vad än som anses öka den svaga gruppens makt och minska den starka gruppens.”
Jag gissar att du menar frankfurtskolan…
För er andra som undrar vad Erik förmodligen menar så kan Ni läsa nedanstående text:
http://www.nysol.se/schillerinstitutet/klassiskkultur/artiklar/frankfurtsk.htm
december 7, 2009 kl. 4:52 f m |
Pappabloggaren:
”Jag gissar att du menar frankfurtskolan…”
Några av dess skapelser iaf, huvudsakligen identitetspolitik ,relativism och den svages rätt (det sistnämnda negerar alla människors lika värde, hädanefeter skulle svaga anses mer värda)
Hela poängen är ju att ett otal akademiska discipliner på fullaste allvar förespråkar ”må sämste man vinna” men sedan har de på förhand bestämt vem den svage är så ingen analys kan leda till att man stödjer ”fel lag”
Bortsett förstås att världens näst största religion knappast är nån svag grupp men där funkar det ju så att när antalet i den önskade gruppen inte stödjer påståendet de är en svag minoritet då slutar vänstern ta med antal i beräkningarna och analyserar enbart ekonomiska tillgångar istället för att få rätt grupp i förtryckarrollen.Skulle däremot fel grupp bli förtryckare gör man som i exemplet Nordkorea (mordkorea mer passande namn), Sydkorea.
Samma sekund Sydkorea började bli rikt och välmående trots västliga ”utsugare” och Nordkorea fattigt trots att man inte hade några västparasiter där, samma sekund slutade vänsterns domedagsprofeter på de västeuropeiska universiteten att prata om imperialism och ekonomiskt utsugning.
Nej nu var det minsann kulturen som västparasiterna sög ut istället och nu var vänstern plötsligt kulturpositiva (när de tidigare varit kulturnegativa och försökt ersätta alla minoritetskulturer i Sovjet med socialismen) Så samma låtsasprofessorer och hycklare som stödde Sovjetunionens kulturella utarmning bakom muren, samma bluffmakare krävde såklart att USA skulle låta minoritetskulturer vara ifred.
För medan man trodde Sovjet blev starkare av att enas under en enda stark socialistisk kultur ville man såklart USA skulle bli svagare, Detta skulle ske genom att man beskrev det som rasism och förtryck av USA att kräva de nya invandrarna följde samma regler som de gamla. USA skulle tvingas bevara mängder av destruktiva kulturer, därmed skulle USA kollapsa kring alla motstridiga viljor tänkte man.
Men man hade felkalkylerat, det stämmer att USA fick problem men kapitalismen var mer flexibel än någon hade anat, däremot var kommunistisk ekonomi lika fallfärdig som väntat. Det var sålunda Sovjetunionen som inom kort krossades, inte USA: Detta var mer än något annat orsaken till skapandet av den mest pessimistiska och negativa ideologi som någonsin funnits:
Postmodernismen.
december 11, 2009 kl. 2:32 e m |
Tänkte på din jämförelse med gladiatorspel. Felet med vårdnadstvister är att de inte riktigt når ut till folket på samma sätt som gladiatorena gjorde på sin tid. Varför har ingen kommit på idén att göra dokusåpa av en vårdnadstvist?
Vad sägs om programmet ”Slå pappa i huvvet” som samtidigt visas i kanal 3,4,5,6,7,8 och 9? Den pappa som vinner får betala högst underhåll.
december 17, 2009 kl. 2:50 e m |
Off-topic, I know, but still – ett lästips apropå det här med jämställdhet:
http://genderrorism.blogspot.com/2009/12/loneskillnaderna-ar-i-princip.html
december 18, 2009 kl. 10:49 f m |
Ljuramannen
jag föreslår Draknästet med ett par socialsekreterare med fötterna i roks och några genusvetare från FI. Sen kan de komma med den ena kompromissen mer förolämpande än den andra till en pappa som försöker få ett vettigt umgänge.
Avslutningsvis kan det toppas med en recension av mamman.